Ingela Berger predikar

Ingela Berger predikar

Gud älskar mänskliga människor!

Predikan av Ingela Berger, missionsdagen, juni 2019, om kallelse, om tvivel och undanflykter, om att Gud vill använda oss som vi är, på olika sätt.

Predikan 16 juni 2019 (missionsdagen) i Vasakyrkan, Filipstad. Om kallelse, om tvivel och undanflykter, om att Gud vill använda oss som vi är, på olika sätt.

Ursäkter

Vi har fått ett uppdrag av Gud – men hur kan jag göra skillnad, jag som är så …
gammal
introvert
osäker, skeptisk, tvivlande
outbildad, ovärdig, otillräcklig, obetydlig
vanlig
ung
svag
trött
sjuk
dåligt självförtroende …

Vi hittar ursäkter. Och det är så mänskligt att hitta ursäkter.

Kallelsen

Men vad är det Gud vill att just du ska göra då?

Unika kallelser
En sak är nog ganska säker: det är inte samma sak som ”alla andra”. Vi har unika kallelser. Unika gåvor. Gud har en plan och vi har alla vår personliga roll i planen. Det lustiga är att vi kan gå hela livet och fundera på vad som är vår roll, vår plats i Guds rike. Och när vi närmar oss slutet av vägen inser vi att det blev inte som vi tänkt, men det vi uträttat är ändå värt så mycket i Hans ögon, utan att vi förstått det. Han använder oss även när vi inte märker det.

Och när jag sitter där hemma i min soffa så ber jag Gud visa mig vad jag ska göra. Och då är det som om han säger: ”Ingela, vad har du i handen?”
– En laptop! En surfplatta! … bygga webbsajter, tänker jag! … webbutik… skriva … Sprida goda budskap i sociala medier. En sådan enkel sak kan vara att göra skillnad, att tjäna honom. Att vara människofiskare. Man lägger ut bete lite här och där. Fast jag ofta känner mig så liten, så svag. Tänk om andra visste hur vi mår, hur det är fatt egentligen … Vi tror att vi måste vara så ”lämpliga” – så goda och fina och starka och duktiga.

Men de små och svaga har Gud utvalt. De obetydliga i världens ögon, de trasiga och prövade. De som fått lida och vet hur det är att vara människa. Utanförskapets barn. De som kämpat och förlorat. De oroliga, de sårade, de gråtande. De som ingen trodde något om. Dem valde Gud. Ta David till exempel – outbildad, en enkel herdepojke, yngst i syskonskaran, den man minst av alla väntade sig skulle bli kung av Israel. Ta Maria – Jesu moder, en enkel ung flicka. ”Han störtar härskare från deras troner, och han upphöjer de ringa” Det är Marias ord, i Lukasevangeliets första kapitel. Och Jesus själv – obetydlig, till synes – en enkel hantverkare. Vilka valde han att umgås med? Enkla fiskare, prostituerade, de föraktade och utstötta. De som mådde dåligt. Ensamma. Fattiga.

Men det är så mänskligt med undanflykter. Vi vågar inte riktigt tro att Gud vill göra skillnad genom oss.

Vi ska titta på några exempel ur den bibliska historien – om undanflykter och ursäkter. Och vi börjar med Sara, Abrahams hustru.

Sara
Vi läser i 1 Mos 18:10-14: (Bibel 2000):

Då sade han:
– Jag kommer tillbaka till dig nästa år vid den här tiden, och då skall din hustru Sara ha en son.
Detta hörde Sara, där hon stod i tältöppningen bakom honom. Nu var både Abraham och Sara mycket gamla och Sara var inte längre i fruktsam ålder. Därför log Sara för sig själv och tänkte:
”Skulle jag upptändas av lusta nu när jag är vissnad och min man är gammal?” Då sade Herren till Abraham:
– Varför log Sara och tänkte: Skulle jag föda barn, jag som är så gammal? – Finns det någonting som är omöjligt för Herren?

Saras ursäkter: – gammal, ofruktsam. Men värdefull för Gud.

Mose – den stora profeten!
Vi läser i 2 Mos 3:10-14, 4:1-5, 4:10-15 (nuBibeln):

”Gå! Jag sänder dig till farao för att du ska leda mitt folk, israeliterna, ut ur Egypten.”
”Vem är jag, att jag skulle gå till farao och leda israeliterna ut ur Egypten?” sa Mose till Gud. ”Jag är med dig”, sa Gud till honom. […] ”Men”, sa Mose till Gud, ”om jag nu går till israeliterna och talar om för dem att deras förfäder Gud har sänt mig, så kommer de att fråga: ’Vad är hans namn?’ Vad ska jag svara då?” ”JAG ÄR DEN JAG ÄR”, sa Gud. ”Säg till israeliterna att han som heter JAG ÄR har sänt dig.”

Och vi hoppar fram till kapitel 4:

Mose sa: ”Men om de inte tror mig och inte lyssnar på vad jag säger? Om de säger att HERREN aldrig har uppenbarat sig för mig?” ”Vad är det du har i din hand?” frågade HERREN honom. ”En herdestav”, svarade han. ”Kasta den på marken”, sa HERREN till honom.

Och vi vet att Mose kastar staven och den blir en orm, och sedan blir den en stav igen när han tar upp den. Och vi läser från vers 10:

Mose svarade: ”HERRE, jag har inte så lätt för att tala. Det har jag aldrig haft och inte nu heller, sedan du har talat till mig! Jag har svårt att uttrycka mig.” ”Vem har gett människan hennes mun?” frågade HERREN honom. ”Är det inte jag, HERREN, som gör att en människa kan tala eller inte tala, se eller inte se, höra eller inte höra? Gå nu och jag ska vara med dig och hjälpa dig att tala och jag ska lära dig vad du ska säga.” ”Men Herre, kan du inte sända någon annan?” invände Mose. Då blev HERREN arg på Mose och sa: ”Du har ju din bror, Aron […]”

Så många undanflykter! Jag räknar till fem stycken:

1. Men vem är jag att jag skulle …?
2. Men vad ska jag svara om de frågar vem som sänt mig?
3. Men om de inte tror mig?
4. Men jag har så svårt att uttrycka mig!
5. Men kan du inte sända någon annan?

”Vad har du i handen?” – Något liknande säger profeten Elisha till en änka lite längre fram i historien. ”Vad har du i huset?”
Gud rustar oss för vår uppgift. I många fall har han redan rustat oss. Vi behöver bara få syn på det. Och upptäcka vad vi har i handen, i huset…

Moses ursäkter: – introvert, vågade inte tala inför folk – men värdefull för Gud.

Gideon
Vi läser i Domarboken 6:11-16 (nuBibeln):

Men en dag kom Herrens ängel och satte sig under terebinten vid Ofra på den mark som tillhörde aviesriten Joash. Där höll Joashs son Gideon på att tröska vete i vinpressen som gav honom skydd för midjaniterna. Herrens ängel visade sig då för honom och sa:
– Du tappre soldat, Herren är med dig!
– Herre, om Herren verkligen är med oss, varför har då allt det här hänt? Och hur är det då med alla under som våra förfäder har talat med oss om, som när Gud förde ut dem ur Egypten? Nej, nu har Herren alldeles lämnat oss och han låter midjaniterna göra slut på oss.

Då vände sig Herren till honom och sa:
– Jag ska göra dig stark! Gå och rädda Israel undan midjaniternas våld! Det är jag som sänder dig!
– Men Herre, hur ska jag kunna rädda Israel? Min släkt är den oansenligaste i hela Manasses stam och jag själv är den i familjen man sist skulle tänka på för ett sådant uppdrag!
Du kommer att besegra midjaniterna som om de vore en enda man.

Gideons undanflykter: – osäker, skeptisk – men värdefull för Gud.

Jesaja
I Jesajas bok 6:1-5 berättar profeten om sin kallelse (Folkbibeln):

Året då kung Ussia dog såg jag Herren sitta på en hög och upphöjd tron, och släpet på hans mantel uppfyllde templet. Serafer stod ovanför honom, var och en hade sex vingar: Med två täckte de sina ansikten, med två täckte de sina fötter och med två flög de. Och den ene ropade till den andre:
– Helig, helig, helig är Herren Sebaot! Hela jorden är full av hans härlighet.
Rösten från den som ropade fick dörrposterna och trösklarna att skaka, och huset fylldes av rök. Då sade jag:
– Ve mig, jag förgås! För jag är en man med orena läppar och jag bor bland ett folk med orena läppar, och mina ögon har sett Kungen, Herren Sebaot.

Jesajas ursäkter: – ovärdig, orena läppar, dvs en vanlig man som kanske pratade obetänksamt och oklokt ibland – men värdefull för Gud.

Jeremia – han tyckte att han var för ung
Jer 1:4-8 (Folkbibeln):

Herrens ord kom till mig. Han sade:
– Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig, och innan du kom fram ur modersskötet helgade jag dig. Jag satte dig till profet för folken.

Men jag svarade:
– O, Herre Gud! Jag kan inte tala, för jag är för ung.
Då sade Herren till mig:
– Säg inte: Jag är för ung, utan gå vart jag än sänder dig och tala vad jag än befaller dig. Var inte rädd för dem, för jag är med dig för att rädda dig, säger Herren.

Alla dessa – till och med de stora profeterna – var alldeles vanliga människor med rädslor, ursäkter och undanflykter. Men Gud ville använda dem. Vi behöver inte ens tro på honom för att vara i hans tjänst. Gud använder vem han vill. Greta Thunberg – en ung flicka, med Asperger-diagnos. Om inte hon är använd av Gud vet jag inte vem som är det.

Att begära tecken

Men det ÄR svårt att tro och våga lita på att Gud är med, att vi verkligen kan vara hans redskap. Ibland vill vi gärna ha ett tecken från Gud. Vi ska titta lite mer på Gideon. När vi lämnade Gideon hade Herren sagt ”Du kommer att besegra midjaniterna som om de vore en enda man.

Dom 6:17 (Folkbibeln):
Gideon svarade honom:
– Om jag har funnit nåd för dina ögon, så ge mig ett tecken att det är du som talar med mig.

Han får också ett väldigt tydligt tecken:

Då slog det upp eld ur klippan och förtärde köttet och det osyrade brödet. Och Herrens ängel försvann ur hans åsyn.

Och Gideon sätter igång och river ner Baals altare och hamnar i problem med folket som under den här tiden dyrkade främmande gudar. Och återigen begär han ett tecken.

Dom 6:36-40 (Folkbibeln):
Och Gideon sade till Gud:
– Om du verkligen vill rädda Israel genom min hand, som du har lovat, se då här. Jag lägger ut den här nyklippta ullen på tröskplatsen. Om det kommer dagg bara på ullen medan marken förblir torr, då vet jag att du tänker rädda Israel genom min hand, som du har lovat.

Och det blev så. När han tidigt nästa morgon kramade ur ullen, kunde han pressa ut så mycket dagg ur den att det fyllde en skål med vatten.

Men inte nog med det.

Ur nuBibeln:
Då sa Gideon till Herren:
– Bli inte arg på mig, utan låt mig få göra ett försök till. Den här gången ska ullen förbli torr, medan marken runtomkring är våt av dagg.
Herren gjorde det som Gideon hade önskat.

Jag vet själv att jag ibland ber om tecken, och det är så skönt att veta att en som Gideon gjorde det, att han var så mänsklig, och att Gud tillmötesgick honom på det sättet.

Avslutning

Gud älskar människor! Mänskliga människor. Vi är gamla, unga, introverta, skeptiska, tvivlande, otillräckliga och svaga. Men han älskar att använda oss. Som vi är. Han leder oss igenom ursäkterna och tvivlen. Han lyssnar, han väntar tålmodigt på oss, han svarar på våra skeptiska frågor och funderingar. Vi får vara som vi är inför honom.

Han har valt dig. Det är bara du som kan vara just du. Och det är därför du behövs. Du kan göra skillnad med just dina gåvor. Och jag tror det är viktigt att vi fortsätter att prata med honom om det där tvivlet, ursäkterna. Och våga vara lika oförfärade som Gideon. Och ställa frågor som Mose.

Jag tror att vi ska dra fram ursäkterna i ljuset, inte låtsas att vi är starka och duktiga och färdiga. Vi är svaga och han är stark. När vi är svaga kan han verka i oss med sin styrka.

Vi är hans fötter, händer, hjärta och mun. Vi får tjäna honom på vårt eget personliga sätt. För han har skapat oss att vara just den vi är. Vi får lyssna till hans personliga kallelse till oss var och en. Ingen är bättre eller viktigare än någon annan. Vi är värdefulla. Alla. Han går med oss. Vi får gå i Jesu namn.

Amen

Kommentarer
Gilla och följ Helande Tankar: