Natten ska vika där ångest nu råder

Natten ska vika där ångest nu råder

Han kommer när det är som mörkast

På juldagen hade jag återigen den stora glädjen att få hålla en predikan, och jag valde att tala om mörkret, som omsluter oss vid den här tiden på året, och också mörkret som omger oss i världen och så ofta även finns inom oss. Här kan du läsa min predikan.

Juldagspredikan, Vasakyrkan, Filipstad 2019-12-25

Natten ska vika där ångest nu råder. Det folk som vandrar i mörker ska se ett stort ljus. (Jes 9:1-2)

Mörker och ljus handlar det om. I den mörkaste tiden på året tänder vi ljus, och mitt i mörkret vet vi, att vi är på väg mot ljusare tider. Mänsklighetens hela historia kännetecknas av mörker, sjukdomar, fattigdom, hunger och många andra former av lidande.

På jorden idag ser vi krig, terror, rasism, orättvisor och nöd. Det världspolitiska läget är allvarligt. Många människor lever med panikångest och psykisk ohälsa. Miljöhoten är större än någonsin tidigare. Det känns ibland som om vi förlorat kontrollen. Som om det gått för långt, som om det är på väg att gå överstyr. Hur ska det gå? Hur blev det så här? Vem kan hjälpa oss? Våldsdåden blir fler och kommer närmare, även hos oss i Sverige. Vi har länge känt oss relativt trygga och säkra i vårt land och varit stolta över att leva i ett fritt och rättvist samhälle. Men även här hos oss finns idag stor ångest och vilsenhet bland många. Vi kan uppleva det som ett mörker som breder ut sig över oss. Ibland vill jag bara be: kom snart, Herre Jesus! Vi klarar inte detta utan dig!

”Natten ska vika där ångest nu råder. Det folk som vandrar i mörker ska se ett stort ljus.”
”Ty ett barn har fötts, en son är oss given.”

Gud kom som ett barn. Han blev ett litet hjälplöst barn; som en av oss. Och han växte upp och sa: ”Tro på mig. Jag är världens ljus. Den som följer mig behöver inte vandra i mörkret utan har livets ljus.” (Joh 8:12, nuBibeln)

När Gud kom till jorden var Israel ett ockuperat land. Supermakten Rom förtryckte folket och tog ifrån dem deras självbestämmande. Våld och avrättningar var en del av vardagen. Människor väntade på att Gud skulle ingripa och skänka befrielse. Och han kom, men många förstod inte att det var han, för han kom som ett litet barn. Som en enkel hantverkare. Vi kunde inte tro på honom. Om han kommit som en stor härskare, som en Caesar eller Hannibal eller Alexander den store, kanske hade vi trott på honom då. Och ändå är han den högste, den mäktigaste, och större än det mest majestätiska vi kan föreställa oss. Men han valde att komma i enkelhet – som ett barn.

Det var en hård värld redan då. Människor kände oro. Han sa: ”Var inte rädda! Tro på mig.” Men vi var rädda. Och vi trodde inte. Det är något med detta att tro. Han sa det för att han visste: när vi tror behöver vi inte vara rädda. När vi håller oss nära Honom.

Han gav oss ännu ett viktigt bud: älska varandra! Men vi valde bort Hans bud. Vi valde egoistiskt och egennyttigt. Vi trodde inte. Vi älskade inte. När vi gjorde dessa val, skapade vi vårt eget mörker. Istället för den kärlek Han hade önskat för oss, har rädslan och ångesten brett ut sig.

Vi människor är Hans avbild – ”du gjorde honom nästan till en gud”, skriver psalmisten i Psaltarens 8:e kapitel. Det syns på oss ibland, vi har förmågan att återspegla hans kärlek.
Vi är också det bortsprungna fåret – den vilsna, som sviker sig själv och sitt eget gudomliga ursprung. Vi är den som gör fel fast vi vet vad som är rätt. Vi vet det eftersom vi är som Han från början. Det goda och ljusa finns nedlagt i oss. Och ändå sviker vi ständigt detta – det som är vår sanna identitet. Att vi ska älska och förlåta. Vi är samhällsbyggare. Vi har fått den stora uppgiften och förtroendet att förvalta jorden. Gud ger oss ansvaret för den här fantastiska planeten där vi får leva. Men rädslan och egoismen föder hat som föder våld, orättvisor och krig. Genom hela historien har vi lagt ner stor energi på att förstöra. Förstöra det som Gud gett oss och som vi skulle ha använt för goda syften.

För allt detta kom han till jorden. För att vi själva inte lyckats med det vi hade ansvar för. Guds önskan och vilja för den här planeten är ljus. I begynnelsen skapade han jorden och han såg att allt som han hade gjort var mycket gott. Det skulle bli så bra, så mycket kärlek och glädje!

Och Gud säger: ”Se, jag gör något nytt. Redan nu visar det sig.” (Jes 43:19, Folkbibeln) Gud har planer för världen. Fastän det gick fel, så bryr han sig om sin skapelse. Han skapar ännu. Löftet om en framtida fred är tydligt, bland annat i Jesajas bok: ”Han ska döma mellan folken, skipa rätt bland alla folkslag. De ska smida om sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folken ska inte lyfta svärd mot varandra och aldrig mer övas för krig.” Jes 2:4 (min kursivering)

Det är ett glädjebud som änglarna förkunnar för herdarna ute på fältet: ”Idag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren.” (min kursivering)

Och han är herden som vallar sin hjord – kärleksfull, trofast och pålitlig.
Han är lammet, som tar bort världens synd – ödmjuk och uppoffrande.
Han är kungen som härskar över himmel och jord – mäktig och stark.
Han är det sanna ljuset, som kom in i världen – och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. Det är glada nyheter! Trots att det är mörkt får vi tro på ljuset.

Hoppet består inte i att vi ska förändra världen. Att vi till slut ska lyckas att vända utvecklingen och rädda världen. Nej. Vi måste försöka. Vi måste ta vårt ansvar på allvar och göra allt vi kan för miljön och för fred och medmänsklig kärlek. Men Han kom för allt detta. Ett litet barn. En mäktig kung. Han ska komma igen – för allt detta. När det är som mörkast, då kommer han. Väldet ska vila på hans axlar. När vi tror behöver vi inte vara rädda. ”Natten ska vika där ångest nu råder. Det folk som vandrar i mörker ska se ett stort ljus. Över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram. Oket som tyngde dem, stången på deras axlar, förtryckarens piska bryter du sönder, som den dag då Midjan besegrades. Stöveln som bars i striden och manteln som fläckats av blod, allt detta ska brännas, förtäras av eld. Ty ett barn har fötts…

…en son är oss given
Väldet är lagt på hans axlar
Och detta är hans namn:
Allvis härskare
Gudomlig hjälte,
Evig fader,
Fredsfurste.”

Kommentarer
Gilla och följ Helande Tankar: